I vår mattebok finns ett delkapitel med textuppgifter i tre olika nivåer. På något sätt så ville jag att eleverna skulle jobba tillsammans och prata kring textuppgifterna. Det finns ju en mängd olika strukturer för att arbeta så i sina lärpar, men jag ville att de skulle få jobba med fler än sin egen lärkompis denna gång. Jag ville ha en övning som också gynnade klassammanhållningen. Därför valde jag strukturen speed-dating som beskrivs fint av Lisa på kooperativt.com.
Eleverna hade gjort strukturen i skolstarten, men med lära-känna-frågor. Alla eleverna tog sin whiteboardtavla och penna och satte sig runt raden av bänkar. Jag hade lagt matteböcker på bänkarna. Jag läste en uppgift högt och eleverna följde med i sina böcker. Sedan fick de tänka tyst och för sig själva i 30 s, utan att skriva på tavlorna. Därefter fick de en minut till att försöka lösa uppgiften själva på sina tavlor. Därefter fick de en minut till att berätta om sin lösning för eleven mittemot, eller att tillsammans försöka lösa klart uppgiften. Sedan drog jag ett namn som fick berätta om sin och kompisens lösning för alla. Därefter gjorde de ett valfritt tack, high five eller dylikt, för att sedan flytta ett steg åt vänster. Då fick de en ny kompis som de hälsade på med ett handslag och ett hej. Sedan läste jag ett nytt tal.
Jag är väldigt nöjd med hur lektionen gick, trots att det var första gången jag gjorde strukturen på detta innehåll. Innan jag startade övningen var jag lite fundersam över de olika tiderna som uppgiften var indelad i. Jag trodde inte att de skulle räcka, men det gjorde de gott och väl. Speciellt bra var de 30 s som eleverna skulle tänka tyst och själva. Det var nog det som de hade svårast för. Eleverna ville direkt börja prata för att lösa uppgiften eller direkt säga, att detta kan inte jag. Där fick jag vara rätt hård, men efter två uppgifter så märktes det en stor skillnad. De 30 s fick eleverna att ta det lite lugnare, att läsa uppgiften igen och faktiskt fundera över vad uppgiften innebar samt att inse att de faktiskt kunde lösa den. Att eleverna tänkt och löst uppgiften på egen hand, innan diskussionerna, gjorde också att innehållet blev bättre och ännu mer matematiskt.
Eftersom eleverna nu fick arbeta med elever som de inte arbetat med tidigare så fick de se andra sidor av varandra som inte alltid har synts tidigare. Det var nyttigt och några elever växte lite mer av det.
Ang svårighetsgraden på uppgifterna så valde jag först att arbeta med uppgifter från nivå ett och sedan nivå två. Det blev en bra blandning och alla kunde vara med. Utmaningen för de allra duktigaste var att förklara sin lösning så att den andre förstod. Det kan vara väldigt klurigt att sätta ord på sina tankar.
Några missar från mig? Jag brukar inte dölja mina misstag utan bjuder glatt på dem. Men just den här gången gick det som planerat och lite bättre! Klassammanhållningen gynnades, eleverna fick visa nya sidor av sig själva och eleverna tränade på att lösa textuppgifter som innehöll decimaltal.
Eleverna hade gjort strukturen i skolstarten, men med lära-känna-frågor. Alla eleverna tog sin whiteboardtavla och penna och satte sig runt raden av bänkar. Jag hade lagt matteböcker på bänkarna. Jag läste en uppgift högt och eleverna följde med i sina böcker. Sedan fick de tänka tyst och för sig själva i 30 s, utan att skriva på tavlorna. Därefter fick de en minut till att försöka lösa uppgiften själva på sina tavlor. Därefter fick de en minut till att berätta om sin lösning för eleven mittemot, eller att tillsammans försöka lösa klart uppgiften. Sedan drog jag ett namn som fick berätta om sin och kompisens lösning för alla. Därefter gjorde de ett valfritt tack, high five eller dylikt, för att sedan flytta ett steg åt vänster. Då fick de en ny kompis som de hälsade på med ett handslag och ett hej. Sedan läste jag ett nytt tal.
Jag är väldigt nöjd med hur lektionen gick, trots att det var första gången jag gjorde strukturen på detta innehåll. Innan jag startade övningen var jag lite fundersam över de olika tiderna som uppgiften var indelad i. Jag trodde inte att de skulle räcka, men det gjorde de gott och väl. Speciellt bra var de 30 s som eleverna skulle tänka tyst och själva. Det var nog det som de hade svårast för. Eleverna ville direkt börja prata för att lösa uppgiften eller direkt säga, att detta kan inte jag. Där fick jag vara rätt hård, men efter två uppgifter så märktes det en stor skillnad. De 30 s fick eleverna att ta det lite lugnare, att läsa uppgiften igen och faktiskt fundera över vad uppgiften innebar samt att inse att de faktiskt kunde lösa den. Att eleverna tänkt och löst uppgiften på egen hand, innan diskussionerna, gjorde också att innehållet blev bättre och ännu mer matematiskt.
Eftersom eleverna nu fick arbeta med elever som de inte arbetat med tidigare så fick de se andra sidor av varandra som inte alltid har synts tidigare. Det var nyttigt och några elever växte lite mer av det.
Ang svårighetsgraden på uppgifterna så valde jag först att arbeta med uppgifter från nivå ett och sedan nivå två. Det blev en bra blandning och alla kunde vara med. Utmaningen för de allra duktigaste var att förklara sin lösning så att den andre förstod. Det kan vara väldigt klurigt att sätta ord på sina tankar.
Några missar från mig? Jag brukar inte dölja mina misstag utan bjuder glatt på dem. Men just den här gången gick det som planerat och lite bättre! Klassammanhållningen gynnades, eleverna fick visa nya sidor av sig själva och eleverna tränade på att lösa textuppgifter som innehöll decimaltal.
Kommentarer
Skicka en kommentar